Barnen på Skarhult
Säsongen 2015 fortsatte Skarhult att berätta om den ignorerade historien och presenterade ”Barnen på Skarhults slott”, en fortsättning på utställningen ”Den dolda kvinnomakten – 500 år på Skarhults slott”. Med hjälp av fotografier och leksaker, barnkläder, barnporträtt och mycket mer återskapade Skarhults scenografer barnens liv på slottet.
Döden i barnkammaren
Skarhults slottsfruar var mer än upptagna chefer. De var samtidigt mammor till 59 barn. Maria Kaunitz lämnade bort ett. Stina Piper övergav tre. Beata von Königsmarck begravde fyra. Ulrika Koskull födde sju. Ebba Brahe älskade fjorton. Varje år böjde sig 10 000 svenska mödrar över en liten kista och kysste sitt barn farväl. Varför såg varannan mor sitt barn dö? Varför slog föräldrar sina barn? Varför drack flickor öl till frukost?
»Vi har vänt barnens historia ryggen«
säger medverkande historieprofessor Dick Harrison upprört. Idag körlas ungar till 40-årsåldern. Men förr tvangs man åldras fort. Från fyra fick gossar dräkt, flickor snördes upp. Nioåriga pojkar sändes till militärakademin. Systrarna fick sy och koka saft. Ibland blev de mamma vid femton.
Dags att se barnen
Allt hänger ihop. Så länge kvinnohistorien är en vit fläck, finns barnen inte ens på kartan. Förr var medellivslängden 39. En tredjedel var barn. Hur var det att föda på 1600-talet? Vem fick vara barn på 1700-talet? Envist fortsätter Skarhult forska i den ignorerade historien och presenterar Skarhults barn tillsammans med sina mödrar i Skarhults slotts salar. Sverige har ett dolt förflutet. Vårt gemensamma hus knakar under tyngden av oberättade sanningar.
Interiör i utställningen Den dolda kvinnomakten och barnen
Birgitte Rosensparre, Maria von Schwerin med dottern Ebba, Niels Brahe, Margaretha von Schwerin med barnen Louise, Otto och Werner.
Elysabeth von Schwerin
